Det här vackra trädet planterades 1880. För 132 Ã¥r sedan. Det är en turkisk trädhassel, Corylus colurna. Anledningen till att jag vet det är att jag för lite mer än ett Ã¥r sedan tog beslutet att utbilda mig till trädgÃ¥rdsarkitekt. Jag sa upp mig frÃ¥n en fast lärartjänst, började plugga igen samtidigt som jag var gravid med mitt tredje barn. Allt för att i framtiden fÃ¥ jobba med det jag älskar – trädgÃ¥rd! Utbildningen tog mig ner till Alnarpsparken där jag tog den här bilden pÃ¥ ett träd jag tidigare inte kände till.
Drygt ett år efter det där beslutet sitter jag här med med massor med ny kunskap. Jag har inte bara läst trädgårdskurser utan också marknadsföring och bokföring på universitetet. Jag läser nu de sista kurserna i utbildningen till trädgårdsarkitekt och håller på onsdagarna en egen kurs i trädgårdsdesign. Och jag har en dotter på sex månader!
Mycket har hänt på ett år. Men ännu vet jag inte om jag kommer få ihop det i slutänden. Kommer jag kunna försörja mig på att jobba med trädgård?
Det återstår att se, men det här trädet ger mig lite perspektiv på tillvaron. I 132 år har det stått och sett på världen. Jag har levt mitt nya liv i drygt ett år. Jag hoppade ut i det okända för att jag tror att det kommer gå. För att jag vill jobba med det jag älskar och få till ett bra liv för mig själv och min familj. Jag behöver inte ha så bråttom.
Veckans tema på Blooming friday är tro, hopp och kärlek och detta var mitt bidrag.