När jag var liten var min favoritfärg alla kategorier rött. Jag hade tapeter med röda fjärilar, rött överkast och ett skrivbordsunderlägg i röd hårdplast på mitt rum. Röda kläder. Ritade röda hus. (Det är konstigt vad man minns, men hus var alltid röda trots att jag själv bodde i ett vitt och blått.) Rött var helt enkelt favoriten när det gällde allt.
Men sÃ¥ gick Ã¥ren, jag blev vuxen och började jobba med trädgÃ¥rd. Och rött tappade helt tjusningen nÃ¥gonstans pÃ¥ vägen. Speciellt i trädgÃ¥rden. Men ocksÃ¥ hemma och pÃ¥ kläder. Jag har nog inte ett enda rött plagg. Skrikorange eller knallrosa finns i garderoben, det är inte det att jag inte gillar färg och gÃ¥r all in pÃ¥ beige. Det är bara nÃ¥t med klarrött…. Helst vill jag inte ha rött pÃ¥ julen ens. Hemma har vi en röd vägg och det är i äldsta sonens rum, han älskar rött. Men annars har vi inte rött nÃ¥gonstans vad jag kan komma pÃ¥ nu pÃ¥ rak arm. Inte pÃ¥ en kudde i soffan. Inte ens en röd vas eller ljuslykta finns att hitta i detta hem.
Vad är det då som gör att jag inte tycker om färgen röd? Jag vet inte. Kanske fick jag nog som barn? Kan det vara så enkelt? :-) Eller är det något med hur den tar över på alla andra färgers bekostnad. Jag vet inte. Men faktum är att jag sällan använder rött när jag ritar trädgårdar till kunder. Möjligtvis röda rosor om kunden uttryckligen har sagt att de vill ha rött. Annars använder jag hellre färger som rosa, purpur, lila, blått, lime, halmgult, orange och brunt till allt grönt i trädgården. Mer harmoni. Utan den dominanta röda färgen. Det blir finare då. Enligt mig.
Bild tagen på Sofiero sommaren 2016.