Förr gillade jag inte pelargoner. Jag tyckte de luktade illa och var riktiga tantblommor. AlltsÃ¥ gamla och “mossiga” och nÃ¥got som min mamma gillade, de var inget för mig.
Sedan blev jag nog tant själv eller så för omkring fem år sedan ungefär började jag tycka om dem, jag och alla andra. Det blev ju liksom trendigt med pelargoner igen. De är ju oerhört tacksamma och blommar hela sommaren. Och så är de ju vackra! Tycker jag nu alltså.
Hemsk utfrätt bild tagen mitt på dagen, men ni ser ju ändå: pelargoner i långa rader nere i Alnarp. För mig får gärna pelargonerna gärna vara rosa eller vita, de röda blir lite för mycket på nåt sätt. Och så vill jag ha dem i kruka förstås!
Men nu undrar jag. När blir jag tant nog för att börja gilla begonior? Eller, för det är väl bara att inse att man är en slav under trenderna: när blir begonior “inne” igen?
Svaret tror jag är: när som helst nu! :-) Insåg när jag var nere i Alnarp att det finns oändligt många sorter och jag hittade faktiskt några med lite mörkare blad och ganska små blommor som jag var tvungen att erkänna var fina. I rätt sammanhang kan de nog vara riktigt pärlor!
För jag har nämligen läst på lite. Begonior blommar hela sommaren, behöver inte ansas, är inte känsliga för regn och rusk och trivs bäst i halvskugga. Hos mig skulle de ju kunna få stå på vår skuggiga uteplats. Det skulle nog kunna bli riktigt bra!
Begonior en masse. Rätt överväldigande sÃ¥här. Men tänk i en kruka tillsammans med andra växter…det kanske jag ska satsa pÃ¥ nästa sommar! :-)
