Jag vet inte vad sorten heter för jag köpte denna Hosta redan innan jag hade trädgård. Då bodde den i en kruka på en solig balkong och blev inte så här stor. Nu efter fem år i en halvskuggig rabatt har den blad stora som A4-papper och ser ut att trivas betydligt bättre :-)
Snart blommar den:
Gör om och gör rätt! Den här rabatten har varit en riktig följetong i bloggen. Ännu mer så i verkligheten. Jag har redan gjort och förstorat den ett par gånger men nu har jag till slut fått till den så som jag vill ha den.
21 juli förra året skrev jag att jag funderade på att förstora rabatten. 20 april i år skrev jag “nu ska det bli av” och menade just den här planteringen. Och nu har arbetet inletts:-)
Före: (här kan man se en bättre bild från förra sommaren)
Efter:
Det blev en mycket finare form på hela planteringen såhär tycker jag!
Som ni ser så är det inte helt färdigt. Jag har inte bestämt om jag ska plantera avenbokshäck längs uppfarten och fortsätta på häcken ut mot gatan. Eller om jag ska plantera ett par buskar där. Jag måste fundera på det ett tag.
Något annat jag vill göra här är att få till någon sorts avgränsning för att dela av trädgården lite. Som det är nu ser man ju rakt genom hela trädgården in till pilhäcken på andra sidan. Jag hade tänkt göra någon slags smal spalje/portal för klätterväxter så det blir som en ingång till nästa trädgårdsrum. (Skriver mer om mina funderingar kring detta här.) Men jag är inte färdig med dom funderingarna heller! Det är rätt skönt att ta det lite lugnt med besluten om min egen trädgård. :-)
Höstsilverax, Actaea simplex ‘Brunette’ och lammöron Stachys byzantina av just nu okänd sort jag sått själv. Fina tillsammans!
De var så pyttiga när jag köpte dem och de har ärligt talat inte blommat så mycket sedan dess. Kanske för det har varit rätt kallt? Nu har de dock växt till sig rejält och blommar så fint i krukorna på altanen. Gillar stjärnögon så mycket för att de blommar hela sommaren och långt in på hösten. Man får bara se till att plocka bort vissna blommor och ge dem gödning regelbundet så trivs de!
Stjärnöga – Osteospermum.
Började titta lite närmare på vår ligusterhäck i går och inser att väldigt många blad liksom är ihoprullade på längden och att det inne i vecken som blir kryllade av gula löss. Att vara med trädgård kräver helt klart tålamod! Är det inte rådjur så är det svampangrepp, spinn eller då löss. Det är mycket sådant just nu känns det som! Trist är det men man får försöka lära sig leva med det och vända blicken åt något annat håll. Visst kan man ge sig på att bekämpa det här med till exempel såpa men när det är nästan en hel häck så känns det inte värt att lägga ner en massa jobb på något som man förmdligen inte kommer kunna vinna i alla fall. Eftersom de gömmer sig i de ihoprullade bladen så är det ju svårt att nå dem med såpvattnet. Nä, jag tittar som sagt på något annat istället. Pionerna till exempel, de blommar ju så fint just nu :-)
Har du funderar på det någon gång, varför du är intresserad av trädgård medan någon annan är intresserad av gamla veteranbilar? Mitt trädgårdsintresse började helt klart redan när jag var liten. Jag är uppvuxen i ett radhus med bara en liten gräsplätt på baksidan men min mormor och morfar hade ett landställe som låg bara en cykeltur bort från där vi bodde. Där var jag mycket på somrarna.
De byggde sin lilla stuga på en bergsknalle och hade inte ens rinnande vatten men trädgården var stor och kuperad och rymde inte bara prydnadsväxter och fruktträd utan även en jättestor köksträdgård. Jag och min syster hade en lekstuga och vi gjorde våra egna soppor bestående av rabarberbitar och gräslöksklipp i vatten. Jag minns hur häftigt jag tyckte det var att kunna plocka och äta hur mycket vinbär och smultron jag ville. Jag minns morfar som grävde upp potatis och jag minns mormors glädje över de vackra pionerna i rabatten.
När vi flyttade hit för fem år sedan var det köksträdgården som var det viktigaste och det vi anlade först i vår alldeles nya trädgård. Jag ville också ha grus på marken, precis som mormor och morfar hade där på landet. Och smultron förstås. Jag har planterat hur mycket plantor som helst för att barnen ska få plocka och äta sig mätta på smultron om de vill.
Så även om jag inte alltid är medveten om det själv så började helt klart mitt trädgårdsintresse där på landet med mormor och morfar och det är deras trädgård jag på något sätt har som idealträdgården. Det är bland mormorsväxterna jag hittar mina favoritperenner och det är i frodiga gammaldags trädgårdar jag känner mig mest hemma även om jag absolut kan uppskatta det mer strama och moderna också.
Nu finns inte landstället kvar, tomten med sommarstugan såld och en ny villa är byggd på platsen. Jag har inte vågat mig dit och titta eftersom jag vill minnas platsen precis som den var när jag var liten.
Min mörkrosa pion som blommar nu och påminner mig om pionerna hos min mormor och morfar. Hittar inte namnet på den just nu.
Jag slängde ett par tomatplantor när jag planterade ut dem eftersom de var extremt rangliga och jag inte heller hade fler hinkar att plantera dem i. De hamnade i komposten och det visade sig att tomater visst kan växa hur som helst. I skuggan i en kompost till exempel! Nu blommar den och jag antar att jag om några veckor kan skörda tomater i komposten :-)
Jag älskar daggkåpa och har massor med plantor av jättedaggkåpa i min trädgård. Just nu är den väldigt vacker på framsidan tillsammans med den rosa ormroten:
Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis och stor ormrot, Persicaria bistorta ‘Superba’.
Här en översiktsbild. Jag tror jag får rensa bort lite av daggkåpan kring ormroten så att den inte kvävs!
Vårt körsbärsträd ‘Van’ på framsidan mår verkligen inte bra. En av grenarna har fått en massa blad så att det nästan ser ut som ett fågelbo och samtidigt är många av bladen svarta och torkade:
Jag har googlat och läst i mina växtböcker och kommit fram till att det förmodligen är en svamp som orsakar detta. Jag läser att det på grenen som drabbats ofta rinner kåda från ett “sår” och det är precis vad som hänt på mitt träd. Skadad bark och kåda som rinner:
Så jag sågade helt sonika bort den här grenen och hoppas på att svampen inte ska drabba någon mer del av trädet nu.
Men om det inte vore nog med svampangrepp så gnager dessutom något hål i bladen och många av de nya skotten torkar:
Och trädet har hittills aldrig givit ett enda körsbär trots att det blommar så fint varje år. Det är fyra år gammalt och innan vi planterade detta så dog ett annat träd på samma plats. Det känns som att det kanske inte är meningen att det ska växa körsbär här?
Jag funderar på att ge upp jordgubbsodlingen. Det är så himla mycket jobb för ganska lite utdelning. Håller du inte med? I år har rådjuren ätit upp massor av bladen och fåglarna hackat på bären. Jag har helt enkelt inte hunnit med att sätt upp något som stoppar djuren. Dessutom borde jag ha täckt jorden med gräsklipp eller något annat för att bären inte ska bli smutsiga eller mögla. Men det har inte hunnits med heller. Senare i sommar vet jag att plantorna kommer att reva sig och det är fullt sjå med att rensa och se till att man sedan inte har jordgubbsplantor i hela köksträdgården.
Nä, tacka vet jag smultron som stannar där man sätter dem och ger stor skörd hela sommaren utan någon som helst skötsel alls. Och eftersom vi säkert har 200 smultronplantor (okej, jag överdrev kanske något, men 150 är det säkert nu och det blir fler hela tiden eftersom jag delar och flyttar) så får vi massor med smultron! Jag pratar skålvis, vi kan ha dem i yoghurten, baka muffins och barnen kan i princip äta sig mätta på dem på en och samma dag!
Kanske blir det bärbuskar här istället? Eller en rabarberplanta till…
